Igår satt jag och kollade på Michael Jacksons minnesstund från Los Angeles. Jag erkänner, jag grät. En av världens största musiker har verkligen tystnat. M.Js bröder bar alla en vit handske för att hedra sin bror. När alla de som berättade om sina minnen av Michael pratade så insåg jag att han var en riktig person. Han var precis som du och jag. En människa med vänner som han gjorde galna saker med. En människa med en familj som älskade honom. Man har inte tänkt på det innan. Man har egentligen bara tänkt hur konstig han är, med alla operationer och rykten som surrat runt Michael. Men igår när jag hörde en av hans bröder sjunga Michaels favoritsång, när en annan av hans bröder höll ett tal med gråten i halsen och när hans dotter klämde fram mellan tårarna att hon hade den bästa pappan i världen och att hon älskade honom, då inser man att han var en riktig människa. Marlon Jackson (en av Michaels bröder) sa att han hoppades att Michael kunde få vara ifred nu. Jag kan inte annat att hålla med. Michael Jackson har varit i rampljuset sedan han var 5. Han har inte haft det som man kan kalla ett "normalt" liv. Och de senaste 20 åren har han varit mer känd för sina operationer och alla rykten om sexuella övergrepp på pojkar än för sin musik. Jag hoppas att nu när han har lämnat sitt jordeliv bakom sig, att folk kan sluta klaga på allt som han gjort fel och istället hylla hans musik. Men icke. Min pappas nya favoritskämt (verkar det som i alla fall) är: "De funderar på att smälta ner Michael Jackson i och med att han bestod till 89% av plast. Sen ska de göra honom till lego så kan småpojkarna leka med honom."
R.I.P Michael Jackson, du kommer alltid att vara KING OF POP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar